Den kungliga huvudstaden och fårskallar!

Jaaaaa! Jag klarade fredagens tenta om celler, hud & vävnader och energimetabolismen. Men sitter fortfarande och väntar på resultatet av min första tenta.
Men ååå vad glad jag är att jag klarade den tentan!:)

Helgen blev dock inte så obokad som jag hade trott. Itsället åkte vi till sthlm för bilköp och för att hälsa på Marcus föräldrar.
Bilen vi köpte var dock inte till oss utan till jobbet (vilket orsakade en liten incident för min del, men det kommer vi till senare).

Stockholm i all ära, det är faktiskt en riktigt fin stad. Har aldrig förr riktigt tyckt att den är så speciell, men nu när alla gatorna och byggnaderna är julpyntade så tycker jag att det är en riktigt mysig och fin huvudstad vi har.
Fast ja! skärgården är ju alltid fin!

Jag och Marcus brukar för det mesta inte göra så mycket när vi är på besök i huvudstaden. Vi brukar spendera största delen av tiden hemma hos hans föräldrar. Men under denna helgen slog vi på stort och åkte till skansen:)
Och en massa djur såg vi. Det var faktiskt riktigt trevligt, även fast vädret var hemskt.

En annan sak som jag gillar med stockholm är att åka tunnelbana. Tycker att det är kul att studera människor och tjuvlyssna på deras samtal;)
Jag minns när jag var liten och hela familjen var på semester i stockholm och det var första gången Niklas åkte tunnelbana. Han tyckte att det var jätte roligt och spännande. Och han fick verkligen mer smak.
Så någon dag efter att vi hade kommit hem ifrån semestern var Niklas borta. Och vi letade...
Tillslut hittade vi honom sittandes i badkaret där han lekte att han åkte tunnelbana. Och eftersom det var kakel i tunnelbanan så passade ju badrummet och badkaret perfekt för denna lek!

Nu till incidenten med bilen. Vilket egentligen inte berodde på bilen i sig, utan mer på mig som förare.
Eftersom vi köpte den här bilen så var Marcus tvungen att köra hem den och jag fick ta den andra som vi kommit dit i. Och jag hatar att göra filbyten och trängas med en massa andra bilar på vägarna i stockholm. Jag har endast gjort det en gång förut och Mimmi och Linnea vet ju hur det gick. (Vi kom ju fram säkert & så men det var inte utan krångel).
Hur som helst så hade vi bestämt att jag skulle åka bakom Marcus och han skulle visa vägen genom myllret av bilar och filer. Och detta gick förvånansvärt bra. Så bra att jag inte ens märkte att Marcus körde fel en gång och var tvungen att vända.
Men så kommer vi till problemet. Väl ute ur Stockholm så tappar jag och Marcus bort varandra. Men detta gör ju ingenting eftersom det bara är att köra raka vägen hem nu (notera raka vägen). Och jag kör, och kör.. och kör och kör och efter nån timme börjar jag undra när jag ska komma fram till rondellerna i västerås? Det känns som om det har tagit en evighet sen jag borde varit där.
Men så får jag syn på Marcus lastbil längre fram och tänker att vi säkert kommer dit snart.

Men så passerar jag en skylt där det står fagersta och en pil åt höger. FAN tänkte jag där borde jag ju ha svängt in. Och hoppas innerligt på att Marcus ska ringa mig så att han kan säga om det är där jag skulle svängt in (jag hade inga pengar på telefonen) för jag kände inte igen avfarten.

Sedan börjar jag undra om jag kanske kört för långt. Och gasar på lite för att se om Marcus fortfarande är framför mig. Och då upptäcker jag att det inte alls är Marcus lastbil som är framför mig, utan en 3 ggr så stor lastbil som jag har följt efter.

Men så ringer Marcus precis när jag passerar skylten till köping!

Och när jag betättar vart jag är så kan han inte sluta skratta!
Han var då i Fagersta och jag i Köping.

Så det var bara att hitta en avtagsväg och försöka ta mig tillbaka till skylten där jag såg att det stod Fagersta på. Och när jag väl gjort det så upptäcker jag att jag har 6 mil kvar till fagersta över skogen!

Men sen kan jag lova att jag läste på alla skyltar för att föräkra mig om att jag åkte rätt. Och hem kom jag tillslut.
Men jag kan lova att om jag inte hade sett skylten till Fagersta och Marcus inte hade ringt så hade jag hamnat i Oslo!

(måste även lägga till att igår dissikerade vi en fårskalle, plockade ut hjärnan och skar i ögat..mmmmm,, fast det var mer spännande och mycket mer inressant än vad jag hade trott)

Nu ska jag käka!

Tack och hej!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0