Har ni hört om hon som pluggade ihjäl sig?
Jag håller på att bryta ihop! Min hjärna kommer snart att vara så fullproppad att den kommer börja sippra ut genom mina öron, fast det vet jag att den inte kan, för så mycket har jag iallafall lärt mig, men så känns det iallafall.
Mitt liv består för närvarande av en dator, en bok, en stol, ett köksbord och en rygg som håller på att gå i tusen bitar.
Jag sitter dagarna i ända och stirrar in i datorn i hopp om att informationen som ges där ska fastna någonstans där inne i cerebrum eller storhjärnan som den också heter. Ni ser jag är skadad! skadad för livet. Jag menar förstås inte att det är skadligt att lära sig saker MEN förra kursen har gjort så att jag kritiskt granskar allt jag ser, all information jag får måste jag försäkra mig om kommer från en tillförlitlig källa en så kallad primärkälla. Och nu så fort jag rör på mig, gör illa mig eller fryser tänker jag på vad som sker i kroppen, hur cellerna påverkas, nervsystemet arbetar, hjärnans olika delar kopplar till varandra och sammarbetar och hur detta kan ske. JAG ÄR SKADAD!
Om jag skulle halka omkull skulle jag säkert bli sittandes i snön och klura på hur kroppen reagerade på detta, hur båggångarna i örat och dess vätska påverkade cupulan, hur transmittorsubstans i den presynaptiska cellen skickas till den postsynaptiskacellen och hur en aktionspotential skickas över cellmembranet och gör så att nervimpulser skickas till hjärnan om att jag slagit mig, om hur reflexer i kroppen sker när detta händer och hur de arbetar.
Visst, visst, det är klart att det är bra att någonting har fastnat. Men det kan lätt gå till överdrift i mina tankar och funderingar. Och samtidigt är jag livrädd att alltihop bara ska försvinna. Att all denna tid framför datorn har varit förgäves för att min hjärna är immun mot ny information. Att den bara kommer att bryta ner den och göra sig av med den. Måtte den iallafall hålla sig kvar där inne tills på fredag!!
Jag borde lägga ner pluggandet för idag krypa ner under en filt och kika på en riktigt bra film. Men så står den där blåa lilla irriterande fyrkanten till dator där och skriker åt mig att jag inte borde ligga och slösa tid på nån onödig film utan att jag istället borde kolla på filmen om smärtfysiologi! MEN VA FAN!! Vad tror ni lockar mest?
Aja jag får väl plugga röven av mig i helgen istället!! Jag som hade tänkt julpynta, baka lussekatter och pepparkakor, och gjuta små betongföremål med hjälp av min nyinköpta betongsäck och bok om betong. Men det enda föremål som kommer att likna betong efter denna helg är förmodligen min skalle!
SÅ nu har ni iallafall hört om hon som nästan pluggade ihjäl sig!
P.S Jag vet att det är mycket klagande från min sida just nu, men ändå har jag inte hoppat av. Detta betyder ju att det finns några ljusglimtar med att plugga också. Som att jag fått GODKÄNT på båda mina tentor hittills. Men jag föredrar att hålla mig åt det mer pessimistika hållet just nu!;)
Tack, hej & god natt!
Och här Mimmi kommer den låt jag ville att du skulle skulle lyssna på (en utav dom iaf):
Den kungliga huvudstaden och fårskallar!
Jaaaaa! Jag klarade fredagens tenta om celler, hud & vävnader och energimetabolismen. Men sitter fortfarande och väntar på resultatet av min första tenta.
Men ååå vad glad jag är att jag klarade den tentan!:)
Helgen blev dock inte så obokad som jag hade trott. Itsället åkte vi till sthlm för bilköp och för att hälsa på Marcus föräldrar.
Bilen vi köpte var dock inte till oss utan till jobbet (vilket orsakade en liten incident för min del, men det kommer vi till senare).
Stockholm i all ära, det är faktiskt en riktigt fin stad. Har aldrig förr riktigt tyckt att den är så speciell, men nu när alla gatorna och byggnaderna är julpyntade så tycker jag att det är en riktigt mysig och fin huvudstad vi har.
Fast ja! skärgården är ju alltid fin!
Jag och Marcus brukar för det mesta inte göra så mycket när vi är på besök i huvudstaden. Vi brukar spendera största delen av tiden hemma hos hans föräldrar. Men under denna helgen slog vi på stort och åkte till skansen:)
Och en massa djur såg vi. Det var faktiskt riktigt trevligt, även fast vädret var hemskt.
En annan sak som jag gillar med stockholm är att åka tunnelbana. Tycker att det är kul att studera människor och tjuvlyssna på deras samtal;)
Jag minns när jag var liten och hela familjen var på semester i stockholm och det var första gången Niklas åkte tunnelbana. Han tyckte att det var jätte roligt och spännande. Och han fick verkligen mer smak.
Så någon dag efter att vi hade kommit hem ifrån semestern var Niklas borta. Och vi letade...
Tillslut hittade vi honom sittandes i badkaret där han lekte att han åkte tunnelbana. Och eftersom det var kakel i tunnelbanan så passade ju badrummet och badkaret perfekt för denna lek!
Nu till incidenten med bilen. Vilket egentligen inte berodde på bilen i sig, utan mer på mig som förare.
Eftersom vi köpte den här bilen så var Marcus tvungen att köra hem den och jag fick ta den andra som vi kommit dit i. Och jag hatar att göra filbyten och trängas med en massa andra bilar på vägarna i stockholm. Jag har endast gjort det en gång förut och Mimmi och Linnea vet ju hur det gick. (Vi kom ju fram säkert & så men det var inte utan krångel).
Hur som helst så hade vi bestämt att jag skulle åka bakom Marcus och han skulle visa vägen genom myllret av bilar och filer. Och detta gick förvånansvärt bra. Så bra att jag inte ens märkte att Marcus körde fel en gång och var tvungen att vända.
Men så kommer vi till problemet. Väl ute ur Stockholm så tappar jag och Marcus bort varandra. Men detta gör ju ingenting eftersom det bara är att köra raka vägen hem nu (notera raka vägen). Och jag kör, och kör.. och kör och kör och efter nån timme börjar jag undra när jag ska komma fram till rondellerna i västerås? Det känns som om det har tagit en evighet sen jag borde varit där.
Men så får jag syn på Marcus lastbil längre fram och tänker att vi säkert kommer dit snart.
Men så passerar jag en skylt där det står fagersta och en pil åt höger. FAN tänkte jag där borde jag ju ha svängt in. Och hoppas innerligt på att Marcus ska ringa mig så att han kan säga om det är där jag skulle svängt in (jag hade inga pengar på telefonen) för jag kände inte igen avfarten.
Sedan börjar jag undra om jag kanske kört för långt. Och gasar på lite för att se om Marcus fortfarande är framför mig. Och då upptäcker jag att det inte alls är Marcus lastbil som är framför mig, utan en 3 ggr så stor lastbil som jag har följt efter.
Men så ringer Marcus precis när jag passerar skylten till köping!
Och när jag betättar vart jag är så kan han inte sluta skratta!
Han var då i Fagersta och jag i Köping.
Så det var bara att hitta en avtagsväg och försöka ta mig tillbaka till skylten där jag såg att det stod Fagersta på. Och när jag väl gjort det så upptäcker jag att jag har 6 mil kvar till fagersta över skogen!
Men sen kan jag lova att jag läste på alla skyltar för att föräkra mig om att jag åkte rätt. Och hem kom jag tillslut.
Men jag kan lova att om jag inte hade sett skylten till Fagersta och Marcus inte hade ringt så hade jag hamnat i Oslo!
(måste även lägga till att igår dissikerade vi en fårskalle, plockade ut hjärnan och skar i ögat..mmmmm,, fast det var mer spännande och mycket mer inressant än vad jag hade trott)
Nu ska jag käka!
Tack och hej!
Rubrik saknas (för jag har så dålig fantasi)
Nu var det sådär längesen jag skrev igen! Det går verkligen i perioder de där med skrivandet. Men nu ska jag iallafall försöka mig på några rader igen.
Senast jag srev så var det dags för tenta och nu är den som ni kanske förstår avklarad. Men hur gick det då?! Jo det kan jag säga er att det har jag inte den blekaste aning om. Skrev och srev så att pennan glödde men vad jag skrev det minns jag inte! Papperen bara flög omkring mig och jag hade totalt kaos på mitt lilla bord. Och paniken och stressen var enorm.
Jag har anält mig till omtentan för att vara på den säkra sidan, för som sagt så kan det lika gärna ha gått åt helvete som det kan ha gått bra. Det är bara å vänta å se.
Det hjälpte ju inte heller att tenta vakterna stod och gapade som militärer längst fram i salen om allt som var FÖRBJUDET! Allt ifrån att vi MÅSTE skriva på ett schema om man hade tänkt besöka toaletten till att om man så mycket som yttrade ett ord åt någon annan så kunde detta anmälas.
Jag var livrädd, satt som fastfrusen på min stol och tänkte då inte röra mig förrän de sa att det var ok. Och gissa om jag var kissnödig efteråt! Jag höll nästan på att explodera.
Hade också tänkt att placera mig någonstans längst bak i salen i något hörn där jag kunde sitte lite mer "ostört" men ack så fel det blev. De hade förstås bänkplaceringar och istället hamnade jag längst fram i salen mitt emot katedern. JIPPI!!
Hur som helst så var det en riktigt pers de där med tentan, så nästa tenta gör jag på samarkand istället.
Fira gjorde vi dessutom efter tentan. Jag, Mimmi, Maria och Therese drack vin och kollade på pensionärsjävlar, och sedan bar det av ut på stan, men det är en helt annan historia. Kul var det iaf.
Annars då! Jo idag var jag, Maria och Therese till borlänge för den andra av tre vaccinationssprutor och med tanke på hur ont den första gjorde så var jag livrädd för den här. Men blev positivt överraskad när den inte alls gjorde lika ont. Och nu sitter jag här med ett fint Hello Kitty plåster på vänster armen och njuter av att det är fem långa månader kvar till den sista sprutan:)
Imorgon blir en bra dag! Förutom en massa plugg på förmiddagen så ska jag på harry potter premiären i Ludvika. Och jag har skit bra platser eftersom jag var först ut att boka!! 4 plaster i mitten av mitten. Det kan inte bli bättre:)
Torsdagen är fortfarande obokad, men på fredag har jag tenta igen (celler, hud & vävnader, och engergimetabolismen) och avslutar dagen med ridning!
Helgen är förövrigt också obokad än så länge. Så vi får helt enkelt se vad som händer!
Tack & hej
Rörigt värre..
,paradigmskifte,hälsa,lidande,ohälsa,miljö,teorier,teoretiker,konsensusbegrepp.. Dessa ord blandat med 10.000 andra snurrar i mitt huvud just nu och tills på fredag ska allt ha fallit på sin plats. Hjälp säger jag bara. Tentaångesten är på topp just nu. Och ju mer jag stressar desto mindre fattar jag..
Hur det än går på fredag så ska det iallafall firas ordentligt efteråt! Sen får man gå i tre veckors ovisshet innan man får veta hur det gått. Och under dessa 3 veckor hinner vi med att skriva en tenta till.
Ibland undrar jag verkligan vad jag har gett mig in i??
Men det löser sig i slutändan, det gör det alltid! Det är bara att råplugga de här sista dagarna, hålla tummarna och hoppas på det bästa!
Nu ska jag fortsätta plugga!
GOD NATT på er!
