Perfektion är något som inte existerar.
Jag har alltid trott (dum som jag är) att nån gång kommer alla pusselbitarna att falla på plats om hela mitt liv kommer att bli perfekt!
Men perfektion är något som egentligen inte existerar, ingenting kan bli perfekt. Ibland kan man komma jävligt nära, men aldrig ända fram. Och det tog mig 22 år att upptäcka detta. Och jag måste säga att det är den bästa upptäckt jag någonsin gjort!
Man har en bild utav att man vill vara den perfekta flickvännen, den perfekta bästa vännen, eleven, dottern, anställda, ja hela köret! Och jag kan garantera att jag misslyckats med alltihopa flera gången än vad jag kan räkna till! Och det stör mig inte alls. Igår gjorde det de, jag ville verkligen vara alla till lags. Men som jag sa så har jag upptäkt att det är omöjligt. Man ska inte ens försöka. Allting blir så mycket lättare om man bara ger fan i det.
När jag var 16-17 år så tänkte jag alltid att "när jag väl är 20 så kommer jag ha hela mitt liv under kontroll, och veta precis vad jag vill göra med det". Och om sanningen ska fram så har mitt liv aldrig varit mer utom kontroll och jag har inte den blekaste om vad jag ska göra med det. Men jag behöver inte längre försöka sträva efter att allting ska bli perfekt. Det är ändå bara slöseri med tid. Livet ska vara kaotiskt, det ska vara fyllt utav både upp och ner gångar. Det kommer att bli okej, men aldrig perfekt. Så det är bara att inse det, luta sig tillbaka och enjoy the ride;)
Håller med dig petra!
