I love the way you lie!
Fick frågan här om dagen om vilken typ utav musik som jag lyssnar på. Och allvarligt talat så har jag absolut ingen aning!
Måste man ha en viss sorts musik smak, räcker det inte att säga att jag gillar musik. För det är det jag gör. Jag gillar musik som får mig att må bra!
Men om jag ska räkna upp några utav de låtar som enligt mig inte går att lyssna "sönder" (för tro mig, då hade jag förstört dom för länge sen) så skulle det nog se ut såhär:
Bon jovi- This aint a love song
Good charlotte- The river
Brandi carlile- The story
Jimmy eat world- the middle
The pogues- Fairytale of new york
Staffan hellstrand- lilla fågel blå
Ja listan kan göras lång. Men detta är iaf ett smakprov på vad jag gillar. Och de dessa låtar har gemensamt är att dom alla tar fram ett speciellt minne hos mig eller en speciell känsla skulle man kunna säga. Dom berör mig på ett alldeles speciellt sätt! Och det är därför dom inte kan spelas sönder.
Det jag försöker komma till är att jag har en väldigt varierande musiksmak, som de flesta utav oss har. Faller man så faller man helt enkelt:)
Och jag tänkte iaf bjuda på den senste låten som jag fallit för, även om denna är en såda som jag säkert bara har en kort "romans" med. Men den är helt klart värd att lyssna på.
Så varsågod:
//Petra
