dag 2!
Okej jag överlevde andra dagen också! puh!
Ska det kännas såhär efter varenda dag framöver i 3års tid så vet jag inte hur jag ska klara det. Men förhoppningsvis kommer man in i det hela, även om det kommer att ta tid.
Är så himla mycket nytt man ska lära sig på så kort tid. Och jag är verkligen inte van vid ett sådant tempo.
Men det löser sig nog tillslut.
Är iaf väldigt spännande att vara tillbaka i skolbänken igen.
Inatt så sover jag hemma hos mamma & pappa i smedjebacken för att slippa köra så långt i morgon. Nog för att det har gått bra att köra hemifrån också, men jag håller på att bli galen på allt detta vägarbete som pågår där. Och så spar jag ju in ett par mil och minuter på att sova här.
Så i morgon kan man nästan säga att jag får sovmorgon:)
Nu sitter jag bara å väntar på att mamma & pappa ska komma hem så att vi kan äta lite mat tillsammans innan jag slocknar. Det tar verkligen på krafterna det här med att studera, dels att gå upp så pass tidigt på morgonen (även om jag är en morgon männinska) och dels för att det är så himla mycket nya intryck och ny information som man ska försöka få in i skallen.
Men som sagt så tror jag att allting kommer att lösa sig så småning om. Det gäller bara att bita ihop och försöka se ljuset i andra änden:)
Tack & hej!
(bilden är tagen från Google.com)
Ska det kännas såhär efter varenda dag framöver i 3års tid så vet jag inte hur jag ska klara det. Men förhoppningsvis kommer man in i det hela, även om det kommer att ta tid.
Är så himla mycket nytt man ska lära sig på så kort tid. Och jag är verkligen inte van vid ett sådant tempo.
Men det löser sig nog tillslut.
Är iaf väldigt spännande att vara tillbaka i skolbänken igen.
Inatt så sover jag hemma hos mamma & pappa i smedjebacken för att slippa köra så långt i morgon. Nog för att det har gått bra att köra hemifrån också, men jag håller på att bli galen på allt detta vägarbete som pågår där. Och så spar jag ju in ett par mil och minuter på att sova här.
Så i morgon kan man nästan säga att jag får sovmorgon:)
Nu sitter jag bara å väntar på att mamma & pappa ska komma hem så att vi kan äta lite mat tillsammans innan jag slocknar. Det tar verkligen på krafterna det här med att studera, dels att gå upp så pass tidigt på morgonen (även om jag är en morgon männinska) och dels för att det är så himla mycket nya intryck och ny information som man ska försöka få in i skallen.
Men som sagt så tror jag att allting kommer att lösa sig så småning om. Det gäller bara att bita ihop och försöka se ljuset i andra änden:)
Tack & hej!
(bilden är tagen från Google.com)
Kommentarer
Trackback
