Vilken natt!
Marcus väckte mig inatt runt två tiden och sa att det var världens oväder, men jag hade inte hört nåt alls. Men vi gick upp och drog ur alla kontakter och precis när jag drog ur den sista kontakten blixtrade det till och smällde på en och samma gång, så åskan var alldeles ovanför oss och jag HATAR åska. Så det var bara att ta Roxy under armen och springa ut i bilen. och eftersom vi bor uppe på en kulle så kändes det bäst att åka därifrån. Så vi åkte runt, runt i byn ända tills åskan var så pass långt borta att man hann räkna till 15 innan knallen hördes, då känndes det tryggt nog att åka tillbaka hemmåt igen. Konstigt nog så mötte vi inga andra som var ute och åkte i ovädret, fast det var tänt i många hus och lägenheter. Så vi var nog inte dom enda som var rädda. Och speciellt rädd var jag eftersom jag hade hört att blixten dödat nån här i närheten under dagen. Så jag trodde verkligen min sista stund var kommen.
Men nu är det över iallafall och solen skiner igen. Så snart ska jag ner och gå på auktion och se om jag kan fynd något. Om inte så åker jag nog till Borlänge och shoppar lite=)
Tack och hej//Petra
